Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Att dissa andras kommunikation

Att jobba med kommunikation är roligt. Väldigt roligt. Men ibland kommer känslan av att jag är en nejsägare. Att mitt jobb går ut på att dissa andras arbete. När det kommer till presentationer brukar det koka ner till tre saker:

  1. Det är för mycket text!
  2. Måste du säga det du vill säga så krångligt?
  3. Kan du inte illustrera med en bild och prata kring bilden istället?

Och efteråt känner jag mig alltid lite uppgiven och ledsen över att jag sårat någon. Men ändå lite stolt över att jag faktiskt stått på mig. För faktum är att jag kanske inte kan ämnet ifråga, men jag vet hur personen ska presentera sin information för att åhörarna inte ska somna. Det brukar gå ett par timmar och sen trillar polletten även hos ner på den som bett om hjälp. ”Du, det blev faktiskt mycket bättre sen vi skalade ner till 10 istället för 40 slides. Och så kan jag flytta all min text till mina egna anteckningar istället.”

Det är lite som att blogga. Jag skriver ofta ett långt resonemang. Knåpar och förklarar och berättar. Och så avslutar jag med själva knorren. Som om jag verkligen kan lita på att läsaren verkligen finns kvar til the bitter end. Så läser jag, skriver och ändrar om. Och flyttar upp poängen till toppen. Hepp.