Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

En annorlunda söndag

bild 1

Det började i fredags. Jag bläddrade i Katarina församlings tidning. Jag får den eftersom jag är med i församlingen. Det fick jag bekräftat häromveckan då deklarationen dök upp. Vad får jag för kyrkoskatten, tänkte jag. Bläddrade vidare i tidningen och blev överraskad. Jag är med i kyrkan, men jag är inte religiös. Ändå var innehållet i tidningen intressant. Det handlade om kommunikation och om vikten av att förnya sin kommunikation för att vara samtida och mer relevanta för människor idag. Content marketing helt enkelt. Att kliva ner från predikstolen, använda nutida språk, ta hjälp av musik, förenkla och förnya. Inga konstigheter.

Så i morse sminkade jag mig. Tog på mig klänning. Och gick till kyrkan. Till mässan. Kände mig ganska nervös. Skulle dom kolla i dörren att jag betalat skatten? Att jag var troende? Nä. Klart dom inte skulle göra det. Dom. Ja, ni hör ju. Jag kände mig på förhand inte direkt inkluderad och räknade inte med ett stora famnen-mottagande.

Valde en feg plats bakom kören. Och allt var liksom helt rimligt. Ja, faktiskt nästan modernt. Försoning, att bli sedd, bekräftad, avvisning. Alla möjliga intressanta ämnen. Framför allt temat om att det var viktigt att kyrkan var inkluderande. Och vikten av att förklara ritualer.

Nu har jag varit där. Jag kände mig välkommen. Formatet var trevligt. Det var verkligen hög kvalitet både på de som talade och de som sjöng och spelade. Men personerna runt omkring mig i bänkraderna var så med på noterna, bokstavligen talat, att det blev uppenbart att jag inte var med i ”klubben”. Jag kunde inte psalmerna. Jag tog inte nattvarden. Jag fattade inte grejen med ”guds frid”. (En sak att dom säger det till mig, men att jag ska säga samma sak tillbaka? Det blir ju bara tomt.)

Och hamburgaren? Den låg på trycka-för-grönt-mojängen vid övergångsstället Folkungagatan/Södermannagatan. Någons bortglömda nattamat.