Att vila i perifera bekymmer
Jag har inte förstått vad som hänt. Vill inte ta in det. Kan inte förstå. Kroppen verkar inte heller ha förstått, för den fungerar ju fortfarande som vanligt. Den kan brygga kaffe, ta långa promenader, köra bil, baka bröd och läsa tidningen (om än okoncentrerat).
Alla tankar har indirekt med Maria att göra, och det faktum att hon inte längre finns. Jag låter hjärnan vila i perifera ”bekymmer”. Praktiska detaljer om hur jag ska åka ner till Skåne nästa helg – bil eller tåg? Och Greklandssemestern – ska vi ställa in?