Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Bortkopplad oro

Detta är inte något jag vet alldeles säkert, men jag tror att jag tänkte oftare på Maria för en månad sedan än idag. Då hade jag en ständig oro i kroppen. Ville hela tiden kolla vad hon gjorde, vad hon hade gjort, vad hon skulle göra. Frågade hur dagen varit – vad som varit bäst, sämst eller mitt emellan. Vad hon fått för ”mat” på avdelningen, vilka som hälsat på henne och om hon eller Gudde vunnit i Yatzi.

Det verkar som om medvetandet har fattat. Kopplat bort oron. Vilar. Jag vet att hon är borta, men jag blir inte chockad varje gång tanken slår mig. Idag har jag på mig hennes randiga tröja som är typiskt ”båtig”, för att använda Maria-vokabulär. Den är till och med förevigad på en film som Johanna letade fram ur gömmorna häromveckan. Vi seglar nånstans utanför Vaxholm (tror jag) och Maria ser så otroligt glad ut i den här randiga tröjan. Glad på riktigt.