Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Det vackraste och sorgligaste

Det var den vackraste dagen på jorden. Och den sorgligaste. Igår på stranden brast något inuti mig till tonerna av Jonathan Johanssons ”Aldrig ensam”. Solen, havet, den vita kistan, syrénkvistarna, alla svartklädda människor.

Det är fortfarande så svårt att förstå att Maria inte finns mer. Kanske är det med sorg som med glädje – delad sorg är dubbel sorg? Igår blev den i alla fall tyngre och mer påtaglig. Jag vet inte om den blivit enklare att bära idag. Men vi har varit på Österlen. Vi har skrattat och pratat om fina minnen. Som om allt fniss varit uppdämt i kroppen och nu äntligen kan få komma ut.