Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

”Hejdå vännen”

Idag fick jag se Maria och ta farväl av henne. Hon låg där på en hård brits. Jag satt på en stol och tittade noga genom tårarna, men bröstkorgen hävde sig inte. Naglarna var målade. (Men det var lite fel nyans. Maria skulle aldrig måla en så orange ton, hon skulle välja rosa.)

Det gjorde mig inte klokare att få se henne. Men jag önskar inte heller att jag hade det ogjort. Det var overkligt, precis som allt annat den senaste veckan.

Jag sa ”hejdå vännen” och sen gick jag och Per ut.