Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Jag berättar sen, när hon vaknat

”Det här skulle jag vilja berätta för Maria”, tänker jag, precis som vanligt. Men jag plockar inte upp mobilen för att skriva ett sms. För att jag vet att det inte går. Jag vill berätta för henne. Fast sen. Inte nu. Men sen, när hon vaknat. För hon sover, jättelänge, för hon är trött.

Framför allt skulle jag vilja berätta om den här veckan. Hur konstigt det känns. Hur allting är uppåner. Och samtidigt vet jag att hon vet. Hon vet vad jag gör, vem jag träffar, vad jag pratar om och vad jag tänker. Hon ser mig och hon ler lite och om det hade gått så hade hon petat på mig och sagt ”hörru…det blir bättre”. Jag tröstar mig med den tanken.