Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Lite för bra på att hålla ihop

I morse ringde jag till Boel och inledde med att säga ”idag var dödsannonsen i DN, men jag har precis sminkat mig och jag hinner inte göra om det, så snälla, prata bara om hundvalpar och kattungar”. Sminket höll och jag begav mig till en ovanlig dag på jobbet. På Stockholms slott. Med kungen, drottningen, näringslivstoppar och tre fantastiska stipendiater. En sådan där dag som det pratats om i flera månader.

Jag satt där och skrev referat och var samtidigt någon helt annanstans. Medan andra njöt av stipendiaternas glädje tänkte jag på döden. Vill jag se henne? Vill jag det? Och om jag verkligen ser henne och det känns helt fel, kan jag ändå ha det ogjort? Jag vill ha valet att få se henne, men jag vill också ha möjligheten att dra mig ur.

Det viktigaste idag var att le. Så jag gjorde det. Jag log. Men inuti var jag någon helt annanstans. För jag har blivit lite för bra på att hålla ihop och jag börjar undra när det kommer att slå tillbaka.