Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Lite om klänningar och svalor

Det står tre väskor med kläder på vardagsrumsgolvet. Kläder från Marias garderober. Hon hade skrivit det, att hon hoppades att jag och Gudde ville bära några av hennes 34 klänningar. Vi klev över tröskeln i förmiddags. Gick genom rummen. Tittade på det fina hemmet. Ett nytt liv i en ny stad. Ett liv som liksom aldrig riktigt fick en chans att börja.

Sen satte vi igång. Jag tänkte att det hade Maria också gjort. Hon skulle ha satt igång. Någorlunda systematiskt gick vi igenom kjolar, klänningar, tröjor och träningskläder. Sorterade, vek, packade ihop.

Halsbandet jag gav henne i födelsedagspresent mindre än två månader innan hon dog. Jag fick hjälp att ta på mig det. Fingrade på det. En svala. Jag hade läst på om svalor när jag skulle skriva födelsedagskortet. Att de är sociala djur som förflyttar sig i höga hastigheter. Flyttfåglar. De ger hopp om våren. Jag tyckte att det skulle passa Maria. Nu tänker jag att jag vill ha på mig det på begravningen på fredag.

Jag var ensam kvar i lägenheten. Gick ett sista varv. Gick ut i trappen. Låste dörren. Hörde hur någon på våningen under spelade piano. Ett stycke jag inte kände igen. Jag tog två steg upp i trappan, och sneglade mot vindsdörren. Sen vände jag mig snabbt om, tog väskorna och gick ner, ut till bilen.