Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Sorgen och dess förbannade faser

Så klart har den en massa faser. Sorgen. Men jag har inte läst på. Vet inget om hur den går upp och ner och fram och tillbaka. Varför ska jag måla fan på väggen redan nu? (Som gravida som i mycket god tid har stenkoll på att de i vecka 15 går in i en fas då de känner sug efter att slicka på tegelstenar och sniffa på bensin. Tro fan att de gör det, när de har läst om att det är ”helt normalt”.)

Min sorg innebär just nu att jag känner mig brutalt ensam. Som att jag inte har någon att dela den med. Ingen som förstår. Fram tills nu har jag varit omgiven av människor – på jobbet och på fritiden. Full fart hela tiden. Så kom idag. När jag nästan bara umgåtts med mig själv och min sorg. Helvetes jävla jävelsjukdom så förbannad jag blir. Att den skulle ta Maria ifrån mig. Ilskan, tänker ni, hon är inne i den fasen. Jag skiter i faserna. De gör inte saken enklare.