Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Om 100 dagar

Anledningen till att jag beslutade mig för att blogga igen var för att de kommande 100 dagarna kommer att bli speciella. Sånt kanske man inte kan säga på förhand, men jag tror att det kommer att blir en del förändringar i vår. Och sånt är ju kul att dokumentera.

Men just nu är ju allt ganska exakt som vanligt. Tom har bakat bröd, Signe håller sig i väggarna när hon går (lite som när nån är väldigt full) och det är leksaker över hela vardagsrumsgolvet. Blir det nånsin vanligt med barn? Om ett par veckor fyller Signe ett år. Det är så abstrakt att jag inte får in det i mitt huvud. Världens längsta och kortaste år på en och samma gång. Vid den här tiden förra året var jag i full färd med att fasa ut mig från jobbet. Då visste jag ingenting om livet med barn. Om mixad levergryta, Babblarna, att gå upp 05.55 en söndagsmorgon och sitta redo för Vasaloppsstart trekvart innan det börjar pga pigg bebis, A-droppar och lager-på-lager-klädsel för spädbarn när det är -15 grader. Nu är allt det där vardag. Och vanlig söndag.

Äta frukost i sängen en helgmorgon, dricka kaffe och läsa DN Kultur i ett par timmar. Jag minns väldigt tydligt den känslan. Frukost, kaffe och DN inmundigar jag förvisso varje dag nu också, om än mer fragmentariskt och ofokuserat.