Syltis på Söder

Lika delar mat och kommunikation

Stockholm, hjärtat brister

Ganska ofta beklagar jag mig över att jag inte längre jobbar i city. Att det är så usla lunchmöjligheter i förorten. Att jag inte kan uträtta snabba ärenden. Men idag. Så sjukt lättad över att sitta i förorten. Och samtidigt oerhört skärrad över dådet inne i stan. I flera år jobbade jag precis i närheten.

Sociala medier gör det enkelt att visa och se att folk är i säkerhet. Läser många uttalanden om att det är viktigare än någonsin att slå vakt om demokratin och att inte vara rädd. Nog fan är jag rädd. (Jag kände mig ganska skör redan i förmiddags. Det är något med fredagar och att jag är färdig. Energin är slut.)

Jag ville genast veta att alla jag känner som kan tänkas vara i city var okej. Men tänkte inte att någon skulle undra ifall jag är i säkerhet. Men det är jag. Och Signe och Tom lämnade stan redan i förmiddags.

Stockholm, Stockholm, hjärtat brister.